Hej alla coola katter… Jag heter Harry och är sannolikt den absolut snyggaste och smartaste katten av alla… jag tog mig friheten, eller nja, frihet och frihet… jag tänkte vässa till bloggen lite med ett eget inlägg. Jag får så många frågor om hur livet är här hemma nuförtiden med en valp…. Kanske bäst att jag ger den informationen så att den är korrekt

Valp ja… jag har ju varit med förr så att säga. Morris var sanslöst jobbig och avgudade mig. Det tog evigheter att lära honom respekt. Han blev ändå ganska kul till slut. Synd att vi förlorade honom.

När de kom hem med Buster tänkte jag först att det bara var någon vi skulle passa en kort stund. Det var vad jag hoppades. Jag gled undan ner till mina domäner på nedre plan och sov bort dagen som vanligt. Vaknade och han var kvar. Suck! Om han är jobbig? Ja… tror faktiskt att hundar är lite pantade…

Väldigt söt måste jag ändå säga… Men jobbig. Glad och hafsig på ett väldigt rörigt sätt. Ingen finess alls.

Jag roar mig med att sitta på en av stolarna i köket och titta på honom när han lever runt i sin hundsäng med någon nalle och brottas. Som sagt, ingen finess alls…

Följer matte vad hon än gör, eller husse. Verkar vilja vara nära dem hela tiden. Även när han inte är hungrig. Själv behöver jag ju min skönhetssömn och ger bara min audiens när jag är sugen på någon smarrig ostbit eller vill bidra med mitt sällskap i köket.

Buster klarar inte ens av att hantera sina behov på en låda utan har skvätt rakt på golvet vid flera tillfällen. De torkar upp det, men jag har hunnit se. Nu verkar han ha förstått att man inte kissar rakt på golvet, för nu piper han vid dörren när det skall utföras. Men inte ens det klarar han ensam, han skall ha koppel på sig. Pinsamt… Själv föredrar jag att svepa ut på egen hand. Har faktiskt tagit mig så långt som 3 km härifrån innan matte kom och hämtade mig. De tror att jag blev rädd för en annan katt, men det skulle jag nog inte säga. Det var en liten kattflicka som lockade och då måste man ju kika vad det kan innebära.

Men han är väldigt rolig också det måste jag ändå säga. Jag måste bara lägga lite tid på att uppfostra honom att visa mig den respekt jag behöver. Sedan måste jag se till att vi inte behöver dela på den mat vi får. Får vi en god charkis så vill jag gärna ha den för mig själv… inte nödvändigtvis dela den med honom. Samma sak med den utsökta kattmat som matte köper till mig på fredagar. Jag får 90% men borde ju få allt. Han kör ju bara nosen rakt ner på tallriken, mitt i maten trots att jag försöker visa honom att man äter långsamt och njuter av varje tugga.

Ja det var väl allt för nu om den lilla röriga vovven, återkommer när det kommer fler frågor för att förgylla bloggen med min briljans.